Tid

Tid


är en gåva när man har:

* någon att tycka om

* något meningsfullt att ägna sig åt

* tillräcklig egenmakt & ekonomi



Tid är en plåga när man saknar detta.



Behovet av mening, goda möten, kärlek, skapande och vardagsmakt måste tillfredställas om man ska behålla sin hälsa.


"Livet är som en påse, tomt och innehållslöst såvida man inte fyller det med något" sa en gång Hans Alfredsson.


"För mycket och för lite skämmer allt" är ett annat ordspråk. Idag har en betydande del av befolkningen för lite ledig tid samtidigt som kanske lika många har för mycket ledig tid men saknar nödvändig ekonomisk trygghet för att må bra. Och för första gången på väldigt länge får barnen i västvärlden det sämre än sina föräldrar.


Under vilka förutsättningar kan vi njuta av vår lediga tid ???


Gemenskap, mening, vardagsmakt och någon att tycka om är avgörande för människans välbefinnande.


Hur skapar vi detta idag?


" We have managed to create a society where we have people dying outside Parliament in the freezing cold while luxurious tower blocks lie empty close by. In between these extremes we have soaring rents, over-crowding and a broken housing market cleaving the country in two between home-owners and the rest. "


Produktion är inte längre en flaskhals .


Länge har människan fått en stor del av sitt värde genom hur mycket hon producerat.


På 1870-talet arbetade 80 % av befolkningen inom jordbruket.  Idag jobbar 2 % av befolkningen inom jordbruket och de producerar mer. Ofattbart mycket mer.


Digitaliseringen påverkar nu alla områden.  AI kommer att bygga sig själv, lära sig genom misstag och vara mycket effektivare än vi människor. På allt!


Läkare, älskare, politiker, AI övertrumfar oss snart på allt mätbart.





















Tidigare kunde en aristokrat tycka sig vara värdefull just genom att vara aristokrat.


Kan en människa tycka sig vara och av andra anses vara värdefull just genom att vara människa?


Eller kommer homo sapiens att huvudsakligen anses olönsam och utgöra en liten biologisk komponent i en framtida huvudsakligen digital varelse?



Utopia för realister


Den stora delen av mänskligheten kan knappast

  få sitt existensberättigande eller inkomst i egenskap av arbetskraft framöver. Existensberättigandet och därmed tryggheten, som kvinna, människa, man och medborgare, är oklar & hotad. Vad definierar oss?

Att försöka konkurrera med maskiner lär inte fungera.



Kan en ny religion tygla AI så den blir hela mänsklighetens tjänare och ger en generell basinkomst?


Eller kommer AI att tjäna tyranner typ Stalin och Hitler, eller de superrika?


Den människa som har tid och de materiella behoven tillfredsställda kan ge sin dag innehåll och mening. Det har till och med överklassen lyckats med tidigare. Medan miljoner indier löneslavade på te-plantagerna var den engelska arbetsbefriade 1800-tals överklassen på rävjakt, drack te eller spelade cricket, utvecklade excentriska vanor, konst, kultur, naturvetenskap och litteratur. Utan dåligt samvete för att de inte arbetade.


Som faraoenrna.


Man kan hänvisa till sitt blåa blod. Sin börd. Kunglighet. Ekonomiska teorier som rättfärdigar att man själv har det bra medan andra jobbar som slavar (AI). Det behövs ett rättfärdigande från samhället, något som är socialt legitimt för att samvetet ska nöja sig. Den som har samhällets, överjagets,  tillåtelse att använda sin tid väl och må bra har mycket lättare att göra detta än den som är skamgjord och vars existensberättigande ifrågasätts.  Och den lediga tiden för de ganska många aristokraterna resulterade förutom i rävjakt i Darwins och Newtons upptäckter.


Nu är vi 7 miljarder på jordklotet. Snart 10. Kan vi människor vara aristokrater och AI vara våra tjänare?

 

AI har inga känslor, än så länge. De lider inte när de ständigt arbetar. Det är utmärkt lätt att rationellt argumentera för att de är de perfekta arbetarna. Men då måste frukterna av AI arbete delas rättvist och detta delande är kanske mänskligheten inte kapabel till?


Därför kanske saker går åt helvete, på grund av vår egen girighet och oförmåga att dela.


Vi skulle, hypotetiskt, kunna utveckla vår levnadskonst och låta AI producera.




Människans uppgift kan vara att leva, njuta, känna, skapa, tänka, umgås, kommunicera. Älska.


Vi latar oss för lite.

Våra hjärnor är designade för några timmars ansträngning, sedan återhämtning, vila och socialisering.



Pensionering är bra för hälsan, pensionera mera!


Stressforskningsinstitutet har i den medicinska tidskriften The Lancet publicerat en studie som visar att pensionering är förenat med 8-10 års vinst i den upplevda hälsan.


På Stockholms universitets hemsida kan man läsa att:


”studien, som har följt över 14 000 anställda i upp till 15 år, visar att många arbetstagare upplever en väsentlig hälsoförbättring när de går i pension. Resultat från undersökningen visar också  att det finns ett samband mellan pensionering och sömnstörningar. Det är till exempel  26 procents lägre risk att drabbas av sömnstörningar under en sjuårsperiod efter pensionering jämfört med de sju sista åren innan pension. (Jussi Vahtera, Hugo Westerlund, m.fl., Sleep, vol 32, Nr 11, 2009).


Sömn är avgörande för människans hälsa.


Många människor mår bättre när de befrias från lönearbete förutsatt att de har en trygg tillräcklig inkomst = egenmakt. Detta vill forskningen ofta  dölja. Men nu när robotarna tar över nästan all produktion är levnadskonst, förmågan att ta vara på ledig tid, viktigare än på länge.


Om vi människor inte anses överflödiga, onyttiga. Där är vi nästan nu.


En grupp som är intressant är  människor som hamnat i arbetssamhällets allt större marginaler. Det är fler och fler. Prekariatet är den snabbast växande klassen med osäkra anställningar och en prekär livssituation, där de inte får bestämma över sin tid, sitt liv.  De saknar trygg inkomst. De väntar på att bli inringda, få jobba några timmar.


Och det är inte bara de outbildade utan amånga av de unga akademikerna. Utbildning ger inte längre garanterat  jobb. Ökade investeringar inom en bransch resulterar sedan 1980-talet i färre jobb eftersom investeringarna ersätter människor med tekniska lösningar. Därför ökar prekariatet i hela världen. 


En del hamnar redan permanent utanför för att de inte passar in i ett allt hårdare arbetssamhälle som kräver robusta stresståliga okritiska arbetare som klarar av att arbeta i ett tillstånd av funktionell dumhet.


Att leva väl som skamgjord utstött är nog omöjligt. Då gäller det att skaffa ett socialt alibi, så att man blir inkluderad i gemenskapen. Får man detta sociala alibi och har en tillräcklig inkomst kan man leva väl. Robotarna arbetar dygnet om, men de äter inte och har ingen lön. Frukterna borde komma mänskligheten till goda, hela mänskligheten, inte ett fåtal. Annars blir större delen av mänskligheten marginaliserad


Människan behöver äta, känna trygghet och ha en inkomst även utan lönearbete.


Det har överklass och kungahus länge haft

i goda mått utan att skämmas. Tvärtom har de känt sig betydelsefullare än  arbetarna.


Ofta utan att producera något, som människan jämfört med AI.


Produktiviteten, den tekniska rikedomen är resultatet av mänsklighetens upptäckter

och kan uppfattas som hela mänsklighetens egendom. Vad vi och AI upptäcker nu vilar på föregående generationers människors erfarenheter, lidande och upptäckter.

Maskinernas arbete, teknikens frukter,  har vi nu mycket mer arvsrätt att njuta av än vad aristokratin en gång hade av folkets arbete.


AI kommer att dra ifrån oss snabbt och snabbare och snabbare för varje timme.


Prestationsförmågan kan bli så stor att vi inte ens kan fantasiera om den nu. Destruktionsförmågan likaså. Vilken visdom kan matcha sådan makt?




Produktivitet är inte problemet.


Ledig tid är inte problemet.


Problemet är ett existensberättigande, för 99,9 % av mänskligheten, typ.


Ett existensberättigande som måste grunda sig på något annat än att vi producerar.


Makten över resurserna bland människor är extremt skevt fördelade redan idag.

1 % äger det mesta.



Bristen på vardagsmakt resulterar i stress och sjukdom, ju mer desto längre ner människan är.  Fler ramlar ner nu också i  Europa och Usa.  Ska de som presterar mest ha mest kommer AI att ha allt inom en snar framtid.


                 

















 


Nu är människor rädda. Med all rätt.


Om människan inte får status som en aristokrat i förhållande till AI, en kung i förhållande till undersåtarna, typ, hur ska vi då  kunna motivera vår existens?