Stanley Milgram

Deltagarna var fyrtio vanliga amerikanska män  i åldern 20 till 50 år



   Milgram betonade att alla försökspersonerna var präglade av det vanliga livet som medborgare då de frivilligt trädde in i experimentet. Vi tillbringar de första 20 åren av våra liv i rollen som underordnade i auktoritära system, skola, därefter kanske universitet, civila jobb eller militärtjänst. Samhället försöker skapa en känsla av frivilligt inträde och deltagande i sina olika institutioner vilket leder till en känsla av förpliktelse. I det militära brukar rekryter svära en lojalitetsed. Som anställda förväntas vi vara lojala mot vår arbetsgivare.


  På jobbet lär vi oss att även om diskret uttryckt avvikande uppfattningar ibland tillåts så behövs en attityd av lydnad för harmoniskt samarbete med överordnade. Genom familj, skola och lönearbete har vi ständigt mött belöningssystem där auktoritetslydnad generellt belönats medan olydnad bestraffats. Resultatet av denna erfarenhet är internalisering av en social ordning där huvudaxiomet är: lyd överordnade.


    Innan resultatet offentliggjordes 1963 frågade Milgram totalt 110 personer, bland annat studenter och psykiatriker, hur många procent av försökspersonerna de trodde var beredda att tillfoga en oskyldig människa dödliga elchocker på uppmaning av en vetenskaplig auktoritet. Ingen av de 110 tillfrågade trodde att mer än tre procent av försökspersonerna skulle vara villiga att dela ut elchocker på dödlig nivå. Och ingen av dem trodde att de själva skulle ha delat ut dödliga elchocker.


    Då avslöjade Milgram att sextiofem procent av försökspersonerna lytt ända till slutet och att försökspersonerna avslutat med att ge eleven tre dödliga elchocker på 450 volt.  Endast trettiofem procent vägrade att lyda och avbröt. Resultatet var mer än en chock! Det hade det också varit för Milgram och hans kollegor.


    ”Jag utformade ett enkelt experiment vid Yale för att testa hur mycket smärta en vanlig medborgare skulle vara villig att åsamka en annan människa om en vetenskapsman gav ordern. Ren auktoritet ställdes emot försökspersonens yttersta moraliska övertygelser om att inte skada andra, och, med offrets skrik av smärta fortfarande ringande i försökspersonens öron, vann auktoriteten för det mesta. Vuxna människors extrema villighet att med alla medel tillmötesgå en auktoritär persons befallning utgör studiens viktigaste resultat och är det faktum som mest pockar på förklaring.” (Milgram i artikeln The Perils of Obedience, 1974).



    Vad är det för antaganden vi utgår från, frågar sig Milgram, när vi tror att människor ska vägra att tillfoga en oskyldig människa smärta?


1. Att människor överlag är hyggliga och inte skadar oskyldiga.


2. Att såvida inte en människa tvingas eller hotas så är hon själv källan till sitt beteende. Att en person handlar på ett visst sätt för att han själv har bestämt sig för att göra så. Vi tycks utgå från att det är individens eget beslut snarare än den sociala miljön som spelar den avgörande rollen. Antagandet är att handlingen utgår från individens inre kärna, där personliga värderingar övervägs, belöningar bedöms och att det ur denna ekvation kommer ett beslut.


JR Kommentar:

(Men tanke på nödvändigheten/tvånget att försörja sig vill jag, Jan Rydberg påpeka, att en anställd på tex försäkringskassan ofta upplever just ett verkligt tvång eller ett hot att agera oetiskt/oempatiskt och lyder för att behålla jobbet.  Empati eller civilkurage gör ofta människor icke anställningsbara. Arbetslivet är alltså mycket värre än Milgrams 1 timme långa experiement. Arbetslivet pågår ofta i 45 år och präglar hela livet).


De flesta människor börjar med att anta att man människan är källan till sitt beteende när de ombeds tänka på lydnadsexperimentet. De fokuserar hellre på individen än på den avgörande situation där individen befinner sig och tror därför att individens handlingar kommer att styras av empati, medkänsla och en känsla av rättvisa. De utgår från vad som är önskvärt. Men de visar lite insikt i den starka väv av krafter som verkar i verkliga sociala relationer, skriver Milgram i i sin bok Obedience to Authority - An Experimental View, från 1974 som jag läst och vars innehåll jag här översatt, sammanfattar och funderar kring efter förmåga.


    Milgram märkte i intervjuerna med deltagarna efter experimentet att de förklarade sin lydnad på ungefär samma sätt som tyskarna hade gjort efter andra världskriget. Och han insåg att deltagarna och tyskarna vittnade uppriktigt om hur det kom sig att de lydde. Den legitima auktoriteten säger sig ta det fulla ansvaret och de lydiga försökspersonerna deponerar sitt samvete hos auktoriteten, de tycker sig inte längre ha ansvar för sina handlingar och behöver inte ha dåligt samvete efteråt. Men säger auktoriteten att deltagarna själva får ta det fulla ansvaret för sina handlingar upphör i stort sett lydnaden helt!


Pluralism & maktspridning botar blind lydnad

När Milgram lät två jämbördiga auktoriteter ge oförenliga order upphörde i princip lydnaden helt. Det är lättare att vara självständig när det finns mer än en stark åsikt. Pluralism & maktspridning är därmed en bot mot blind lydnad.



I 19 varianter laborerar han i sitt experiment med olika variabler som påverkar deltagarnas lydnad på olika sätt. De ytterst skiftande lydnadsnivåerna under olika betingelser utgör ett tydligt bevis, enligt min mening, på att det främst är situationsfaktorerna, och inte personernas egen vilja, eller empatiska överväganden, som avgör resultatet av människors handlande. 


    En uppmuntrande låg grad av lydnad uppmättes i variant 17. Försökspersonen får där se två föregående deltagare (invigda skådespelare) trotsa auktoriteten.  Denna erfarenhet inspirerade 36 av de 40 försökspersoner i denna variant till att också vägra lyda.  Under dessa betingelser var det bara 10 procent av deltagarna som lydde upp till 450 volts nivån. Den som vill trotsa destruktiva auktoriteter gör klokast i att alliera sig med likasinnade, poängterar Milgram. 


 

Försökspersonerna var hyggliga när de själva fick bestämma


    I en variant fick försökspersonen själv välja nivå på elchockerna. Och då var det så lite som 3 procent som utdelade stötar på 450 volt. Försökspersonerna var alltså hyggliga när de fick auktoritetens tillstånd att göra som de själva ville.


Viljan kan vara fri när den tillåts vara fri men människan är oerhört känslig för påverkan från överordnade, så tolkar jag detta utfall.


Försökspersonern som trodde de kunde lura auktoriteten utan att upptäckas var empatiska

I en annan variant ges försökspersonerna möjlighet till att fuska. Auktoriteten lämnar rummet, varpå många deltagare rapporterar att de delat ut elchocker på hög nivå men de delar ut svaga stötar. Försökspersonerna tar här tillfället att både verka vara auktoriteten till lags och att samtidigt undvika att tillfoga eleven onödig smärta. Kommer däremot auktoriteten åter in i rummet och utövar kontroll återgår lydnaden direkt till de vanliga höga nivåerna.

2.Distans ökar lydnaden radikalt



I det moderna samhället står ofta andra mellan oss och målen som vi i vårt arbete bidrar till. Typiskt för modern byråkrati är att de flesta av oss inte direkt utför destruktiva handlingar utan medverkar på distans. Kanske genom att trycka på en knapp eller skriva under ett papper. 



Distansen inverkan på lydnaden undersökte Milgram i experiment 18, då själva handlingen att dela ut elstötarna gjordes av någon annan än försökspersonen, vilket innebar att 37 av 40 personer lydde fullständigt och gav någon annan direktiv om utdelningen av elchocker ända upp till 450 volt.



Den ökande distanseringen och teknikutvecklingen, gör oss därmed allt mer lydiga, så tolkar jag innebörden i variant 18. Det moderna samhäll tenderar inte att göra oss självständigare utan alltmer till verktyg för mål som vi inte är medvetna om och inte kan påverka.


Rollen vi går in i, definierad av situationens villkor, avgör i oerhört hög grad vårt agerande.  Experimentet har senare genomförts med tusentals vanliga män och kvinnor, låg - och högutbildade, över hela jordklotet med ungefär samma resultat i de olika varianterna. Situationen styr människor på ett likartat sätt överallt. Lydnaden är också oförändrad över tid har Dr. Thomas Blass konstaterat.



Kanske är vi latent rädda för den makt våra legitima auktoriteter representerar?



Bara tanken på att trotsa auktoriteten skapade hos många av försökspersonerna ångest. Milgram klargör att vanan att lyda är starkare internaliserad än innehållet i de bud som vi lyder.


Vi som lärt oss lyda goda bud från våra föräldrar har egentligen framförallt lärt oss lyda. När vi underordnar oss en destruktiv legitim auktoritet byts de goda buden lätt ut mot onda. Och vi fortsätter att lyda. Den vanlige lydige försökspersonen utdelade elchockerna med en känsla av plikt mot auktoriteten och inte på grund av aggressiva tendenser. Precis som krigsförbrytare.


Agenttillståndet

I agenttillståndet, berättar Milgram, är subjektet något annat än sitt tidigare jag och får nya egenskaper som är svåra att spåra till hans tidigare personlighet. Först och främst kommer subjektets handlingar att präglas av hans relation till experimentledaren, som han önskar göra ett kompetent intryck på. Han lyssnar noga på instruktionerna, koncentrerar sig på de tekniska kraven vid elchocksutdelandet och finner sig själv uppslukad i begränsade teknikaliteter. (Jämför Milgrams observationer med Ale Möllers och Lars Denciks).


Bestraffningen av eleven inskränker sig till en obetydlig del av försökspersonens totala upplevelse av sin roll. För subjektet sker en inställning där mottagligheten för experimentledarens direktiv blir maximal medan mottagligheten för elevens signaler och skrik minimeras.


I agenttillstånd, upplever vi våra handlingar som främmande för vår egen natur och vi är därmed ur vår egen synpunkt oskyldiga hur omänskligt vi än handlar.  Och det är till auktoriteten vi vänder oss för att få bekräftelse på vårt värde.


Den som varit parkeringsvakt eller jobbat på arbetsförmedlingen bör veta att ens handlingar huvudsakligen dikteras av arbetsgivarens vilja, inte ens egen moral eller de människor man möter. Det är husbonden = arbetsgivarens vilja som i allt väsentligt styr. Även om den vakt som har förstånd och råd därtill kan reducera sina skadeverkningar en hel del så innebär det faktum att man jobbar 8 timmar per dag i kanske 40 år att det man gjort alla dessa år är i hög grad i linje med arbetsgivarens krav.Vi vänder oss inte till offret för våra handlingar för att få bekräftelse utan till arbetsgivaren som betalar vår lön, likt en hund söker sin herres bekräftelse.


Plikt istället för empati

Språket innehåller många positivt laddade begrepp som framhäver lojalitet, disciplin och plikt. Begreppen refererar till den grad en person fullföljer sina förpliktelser gentemot en auktoritet. Dessa ord refererar däremot inte till personens ”godhet” utan till hur väl vi som underordnade fullföljer socialt definierade roller. En individ som utfört grymma handlingar på order av en auktoritet brukar försvara sig med att han helt enkelt gjort sin plikt. Genom att använda detta försvar redovisar han ärligt just vilken psykologisk attityd som är verksam i agenttillståndet, poängterar Milgram. I en hierarkisk struktur är det vanligt att högste chefens ord till sina underordnade hörsammas maximalt. Idéer som först nämndes av personer med låg status lyssnade ingen på. Men när samma idéer tas upp av högste chefen mottas de plötsligt med entusiasm. Detta återspeglar den naturliga responsen till auktoriteter, konstaterar Milgram.


Varför? Jo, den som är i auktoritetsposition är i optimalt läge att ge fördelar eller straff, avskeda eller upphöja.


På grund av sin makt tenderar auktoriteter att upplevas som något större än individen och får därmed en övermänsklig karaktär. ”Eleven”, eller om man så vill, objektet för tjänstemannens maktutövning, till exempel den sjukskrivne eller arvbetslöse, blir då ett obehagligt hinder för en behaglig relation till experimentledaren, chefen, regeringen.


Objektets vädjan om nåd ses som ett obehag som måste övervinnas för att personen i agentillstånd (eller funktionell dumhet) ska få sin överordnades gillande. Kontrollera hur en människa tolkar sin värld, och du är på väg att kontrollera hans beteende, hävdar Milgram. Regeringar investerar enormt i propaganda som konstituerar den officiella tolkningen av händelser. Ideologi är ett betydande inslag i revolutioner, krig och andra situationer där människor handlar extraordinärt och varje situation äger också en ideologi som Milgram kallar ”definitionen av situationen”, som tolkar meningen av en social händelse. Godtar vi att världen, eller situationen, är som auktoriteten ifråga definierar att den är, följer våra handlingar logiskt av denna beskrivning.



Relationen mellan auktoritet och subjekt, klargör Milgram, kan därför inte ses som en relation där auktoriteten tvingar fram handlingar från en ovillig underordnad. När vi accepterar auktoritetens beskrivning av situationen handlar vi därefter mer eller mindre villigt, kanske för att vi upplever våra handlingar som logiskt nödvändiga. För att aktivera oss in i agent-tillstånd krävs ett kommando, en order, från vår legitima auktoritet. För att åtlydas måste kommandona dessutom passa in i det aktuella sammanhanget. Resultatet av Milgrams experiment visar att en övervägande andel människor gör som de är tillsagda att göra oberoende av innehållet i handlingen och utan begränsning av samvetet så länge de upplever sig ta emot kommando från en legitim auktoritet. (Men om två auktoriteter är oense blir vi självständigare och lydnaden faller pladask).



Stanley Milgram föreläste om sitt experiment när Vietnamkriget pågick och träffade runtom i USA unga män som var förskräckta över försökspersonernas uppförande i Milgrams experiment och sa att de själva aldrig skulle handlat på ett sådant grymt vis, men inom ett par månader hamnade de själva i det militära och utförde handlingar i Vietnamkriget, utan samvetsbetänkligheter, som fick försökspersonernas elchocker att verka harmlösa.


Milgram påpekar att i demokratier placeras människor på sina tjänster genom offentliga val, men när de väl installerats är de inte mindre i auktoritet än dem som hamnat där med odemokratiska medel. Kraven från demokratiskt installerade auktoriteter kan givetvis också komma i konflikt med samvetet. Import och förslavning av miljoner svarta människor, utrotningen av indianerna och användandet av napalm mot civila i Vietnamkriget, är exempel på en grym politik som hade sitt ursprung i en demokratisk nation och som besvarades med den förväntade lydnaden av medborgarna. I samtliga fall, fortsätter Milgram, höjdes moraliska röster mot handlingarna ifråga, men den typiska responsen hos människor var att lyda order.



Krigsförbrytelser var pliktkänsla


Milgram listar upp gemensamma tema kring blind lydnad i Nazityskland och i Vietnamkriget, krigsförbrytelser vars tema jag sammanfattande översätter.


1. Vi kan se människor som ”gör sitt jobb” styrda av ett administrativt snarare än moraliskt perspektiv. (Liknar eller är funktionell dumhet, men i en "snäll" kontext ser man inte att tillståndet i ennan grymmare kan leda till extrem grymhet, som Milgram undersökte.)



2. De inblandade människorna skiljer på att förstöra andra människors liv som ett uttryck för plikt och som uttryck för personliga känslor. De behöver inte personligen ogilla dem de dödar. De är snarare likgiltiga och deras moralkänsla hänför sig till hur bra de utför sina order.



3. Individens värdering av lojalitet, plikt och disciplin utgår från tekniska behov i hierarkin den ingår i. Pliktmoral upplevs som starkt moraliska imperativ på individnivå, men på organisationsnivå är värderingar bara tekniska förutsättningar för att upprätthålla ett större system.



4. Språket ändras till en form av förskönande omskrivningar så att språket inte på verbal nivå   kommer i konflikt med människans uppfostran. De förskönande omskrivningarna dominerar språket som ett medel att skydda individen mot den fulla innebörden av hans handlingar.



5. Ansvaret flyttas ständigt uppåt i de underlydandes sinne.  Ändamål som uppfattas vara ädla i ljuset av en ideologi åberopas.



6. Att prata om, eller ännu värre att ifrågasätta, destruktiva händelser, uppfattas som taktlöshet. Bland tyskarna som administrerade den ”slutgiltiga lösningen” ansågs det till exempel oartigt att tala om ämnet.



7. Så länge bandet mellan den underlydande och den legitima auktoriteten kvarstår utvecklas psykologiska mekanismer för att lätta på spänningen som uppstår till följd av att lyda omoraliska order.



8. Sociala relationer, karriärambitioner och tekniska rutiner dominerar lydnaden som utförs av människor vilka fått ett jobb som de vill utföra väl.


Oreflekterad auktoritetstro är ett hot mot vår art


I slutet av  Obedience to Authority uppmanar Milgram mänskligheten att hitta nya former för politiskt beslutsfattande som ger samvetet större utrymme.  Milgram citerar professor Harold J Laski, som skrivit att ”frihet utgår från en fast och allmänt sprid skepticism gentemot de bud som makthavare hävdar.”


Lyckas inte mänskligheten hitta nya former för politiskt beslutsfattande befarar Milgram att mänsklighetens benägenhet till auktoritetslydnad kan leda till vår arts undergång.


Kan en tydligare och starkare varning formuleras?


Efter att ha sett vilken typ av människor som gör karriär och följarna som följer anar jag vidden av den varning Milgram utfärdar.


Vid ett tillfälle påpekade Milgram att det skulle vara lätt att hitta personal om man i USA sätter upp koncentrationsläger likt de som fanns i Tyskland under andra världskriget. För detta fick han mycket kritik. Sånt vill inte folk höra. Men det är det som är grejen, lydnad handlar inte om personen eller folket, utan om de styrande faktorerna i den situation vi befinner oss i. Och Milgram visar situationsfaktorernas tvingande makt, att viljan blir bunden när tåget får upp fartenatt vi då i praktiken inte längre kan hoppa av. Milgram visar också vilka omständigheter som behövs för att människor ska vägledas av och våga lyssna till sitt samvete och sin empati med andra. Frågan är vilka omständigheter de legitima auktoriteterna producerar? De som ger utrymme för emapatisk eller de som framkallar lydnad i agenttillstånd?




Text: Jan Rydberg


Kommentar:

Det verkar vara ideologiskt att hävda att människor kan göra fria val även när vi uppenbart är i situationer där vi inte har makt att välja fritt.


Resultatet av Milgrams experiment bevisar nämligen för mig, bland annat, att alla folk skulle  ha gjort som tyskarna i andra världskriget under motsvarande omständigheter.


Vi spelar i allmänhet lätt med i tidens melodi. Lika lätt som vi seglar i medvind.


Moderna AI teknik och byråkrati gör vedertaget vansinne potentiellt värre än någonsin tidigare.


Auktoritetslydnaden har enligt Dr Thomas Blass omfattande studie inte ändrats över tid.

Jerry Burger kunde år 2009 göra en replikation av Milgrams experiment genom att undvika etiska dilemma och resultatet bekräftade både Milgrams resultat och Blass slutsats.


Vi är lika lydiga idag som förr

"People learning about Milgram's work often wonder whether results would be any different today," Burger says. "Many point to the lessons of the Holocaust and argue that there is greater societal awareness of the dangers of blind obedience. But what I found is the same situational factors that affected obedience in Milgram's experiments still operate today."


Som karriärist & tjänsteman är man speciellt utsatt för dessa krafter. Tror man dessutom duktigt på den berättelse som ens samtids legitima auktoriteter predikar har man troligtvis frid i samvetet oavsett vad man gör, gott eller ont, de förskönande omskrivningarna är tidens melodi. Som vi ser i det svenska experimentet med Ale Möller gäller mänsklighetens benägenhet att lyda inte bara tyskar och amerikaner utan också svenskar och alla andra folk. Vi är tydligen i oerhört hög grad riggade att lyda i egenskap av flockdjur.


Den som efter en tid vägrar lyda får ofta först utkämpa en hård strid inom sig själv för att gå emot den legitima auktoriten. Den motvilligt lydige upplever stress när benägenheten att lyda inte helt dominerar utan kämpar med empati för offret. Detta kan förklara många sjukskrivningar bland empatiska männiuskor i destruktiva organisationer.

Den fullständigt lydige lider inte alls. Därför premierar arbetsgivrna lydiga, icke sympatiska personer i ett tillstånd av funktionell dumhet. Yttrandefrihet och demokrati är då döda.


Liksom vi blir berusade av alkohol blir vi berusade av makt. Sjunger vi inte med i samtidens dominerande melodi  får det vanligtvis stora konsekvenser.  Till skillnad från deltagarna i Milgrams "oetiska" experiment blir vi i verkligheten vanligtvis straffade när vi inte lyder. auktoriteter i arbetslivet.  Straffet är att vi marginaliseras. Lägre inkomst, sämre jobb, lägre status och sämre hälsa är exempel på  konsekvenser.

Milgrams experiment förbjöds men krafterna i det sociala samspelet han beskrev verkar i alla kulturer och i arbetslivet.



Jerry Burgers experiment från 2009 (se ABC news film) bekräftar Milgrams resultat.



Om människor inte är benägna att gå in i agenttillstånd eller funktionell dumhet och hantera kognitiv dissonans genom att ändra sina värderingar så att de överensstämmer med förskönande omskrivningar rörande vad de tvingas utföra för att få sin lön och ingå i en "gemenskap" hur kan de då stå ut med att arbeta på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller som riksdagsledamöter?






Text:  Jan Rydberg



Milgram & auktoritetslydnad


"Pliktmoral upplevs som starkt moraliska imperativ på individnivå, men på organisationsnivå är värderingar bara tekniska förutsättningar för att upprätthålla ett större system."


     

1900- talets viktigaste socialpsykologiska experiment inleddes 1961 tre månader efter att rättegången mot Adolf Eichmann startade i Jerusalem. Eichmann som organiserade och övervakade deportationen av fem miljoner judar till koncentrationsläger förklarade sitt deltagande i massmorden med pliktkänsla: ”Jag lydde bara order”. 


Eichmann var bunden av eden han svurit till Hitler och nazistisk ideologi. Han hävdade under rättegången att han bara kompetent och plikttroget utfört sitt arbete och besvärades inte av dåligt samvete. Tvärtom var han stolt över att vara en effektiv tjänsteman. Med modernt språkbruk skulle man kunna säga att han i en nazistisk kontext "ville göra skillnad" och "brann för sitt jobb." 


Bakgrunden till experimentet var att Stanley Milgram, själv med rumänskt judiskt ursprung, ville förstå vilka de avgörande faktorerna var som gjorde att vanliga tyskar under andra världskriget lydde och dödade så många oskyldiga utan att ens känna dåligt samvete efteråt. Experimentet genomfördes vid Yale University och varade en timme för varje deltagare som genom en riggad lottning fick i uppgift att dela ut förmodat dödliga elstötar till en ”elev” när denne svarade fel på frågor i ett minnestest.