Samvetet

Samvetet



Kulturer och organisationer vill uppnå sina syften och formar de underordnades sam-vetande därefter. Kanske har vi genom våra personliga erfarenheter själva ibland möjlighet att påverka våra programmeringar en smula? Smulan kan vara betydelsefull. Men kvar av den fria viljan är när systemet så kräver med tiden ofta bara en tummetott. En bunden vilja som upphöjs till god moral för att organisationen ska bevaras och för att de lydiga troende ska kunna upprätthålla en positiv självbild. De ska inte medvetet konfronteras med sina destruktiva handlingar, inte få dåligt samvete. När  blått säsgs vara gult och du ifrågasätte påståendet blir du avslöjad som socialt inkompetent. Är syftet med samvetet att överleva är det den som talar sanning som får dåligt samvete när detta äventyrar vederbörandes livschanser. Lydnad, stress och samvete har ytterst sina rötter i rädslan för att dö.


Istället för att styras av en extern upphöjd Gud styrs samvetet av en uråldrig primitiv rädsla. En rädsla som länge tjänat oss genom ändamålsenliga stressutlösta handlingar men som allt oftare är dysfunktionell då faran inte kommer från djuren i naturen utan från våra egna reaktioner, våra ledare och vår egen civiliserade kultur.


Problem uppstår när individens upplever att hennes överlevnad kommer i konflikt med andras överlevnad. De mäktiga legitimerar gärna sin makt med att de är utvalda av sin tids gud för mänsklighetens bästa. Var och en får den makt den förtjänar är budskapet och de mäktiga har fått sin makt genom sina förtjänster. Detta påstår makthavarna gäller i det egna samhället. I andra samhällen däremot, i andra tider, kan det ha förekommit orättvisor, men här och nu får var och en vanligtvis vad den förtjänar.


Samvetet förefaller aktiveras när vi har skadat någon som kan hämnas. Rädslan för straff eller konsekvenser är samvetets väckarklocka. Den som har sådan makt, eller blindhet, att han aldrig behöver vara rädd för konsekvenser behöver i den mån detta resonemang stämmer, inte besväras av dåligt samvete. Den tjänsteman som inte behöver ta på sig ett personligt ansvar för sina handlingar deponerar i agenttillståndet sitt samvete hos legitima auktoriteter hur destruktiva konsekvenserna av handlingarna än är.