Hur rättfärdigar det riggade spelets vinnare sin framgång?

Paul Piff, assisterande professor vid University of California, har i en serie experiment konstaterat att ju högre socialgrupp en människa tillhör desto större är sannolikheten för att personen handlar oetiskt.


I ett experiment låter han två deltagare spela Monopol med helt olika förutsättningar. Vem som får vilken roll avgörs genom slantsingling.  Skicklighet och tur sätts ur spel så att en av spelarna redan initialt får dubbelt så mycket pengar, och får slå med två tärningar medan den missgynnade bara får slå med en. Därtill tjänar den som av slumpen har tilldelats den gynnade rollen dubbelt så mycket pengar varje gång GÅ passeras.


Paul Piff undrar hur det påverkar den privilegierade spelaren att vara i en sådan extremt gynnad situation med riggade regler? Mer än 100 par spelade med dessa riggade regler i mer än femton minuter och Paul Piff och hans kollegor studerade vad som hände. Den privilegierade spelaren ger flera uttryck för aktivitet, makt och dominans och aptit på tilltugget som serveras i rummet. Under spelet blev den ständigt rikare spelaren mer ohövlig och okänslig mot den allt fattigare spelaren och demonstrerade också tydligt sin framgång.  Efteråt frågade Paul Piff och hans forskargrupp deltagarna som vunnit hur det kom sig att de vunnit. OCH DE BÖRJADE PRATA OM VAD DE GJORT! HUR DE BYGGT HUS, om sin personliga insats i detta riggade monopolspel som inte hade kunnat sluta på något annat sätt än att de vann spelet!  De uppmärksammade sina egna aktiviteter, hur de förtjänade att vinna spelet! Men de uppmärksammade inte situationsfaktorerna som FULLSTÄNDIGT STYRDE resultatet. Och de nämnde inte alls att det var turen i slantsinglingen som gjorde att de fick den gynnade rollen överhuvudtaget. De uppfattade sig vara förtjänta av sin framgång! Denna häpnadsväckande anpassning till orättvisa privilegier kan alltså ske på bara en kvart.


Paul Piff påpekar i ett TED talk att monopolspelet med de riggade reglerna kan användas som metafor för att förstå samhällets hierarkier. Vissa människor har mycket pengar och hög status och andra ingendera. Vissa har stor och andra liten tillgång till olika typer av resurser. I ett stort antal studier över hela USA har forskarna upptäckt att när en person klättrar i en hierarki minskar inlevelseförmåga och medkänsla för varje steg personen klättrar. Samtidigt ökar känslan av rättighet och en ideologi av egenintresse utvecklas för varje steg uppåt. Ju rikare desto större sannolikhet att personen ser girighet och egenintresse som en god moral. De sociala konsekvenserna av detta är enorma, konstaterar Paul Piff.

- Specifikt har jag funnit att ökad förmögenhet och social status leder till ökat egen-fokus och en motsvarande minskning i medkänsla, altruism och etiskt uppförande.


Han berättar om ett experiment de gjorde där fotgängare väntade vid ett övergångsställe för att gå över en väg. Lagen säger att bilen ska stanna för fotgängaren, men vilka bilar stannar och vilka stannar inte? Det visade sig att sannolikheten att en bil stannar för en fotgängare står i ett direkt förhållande till vad bilen kostar. Ju billigare bilen var desto större visade sig sannolikheten vara för att bilföraren släppte över fotgängaren.


I ett annat experiment lät forskarna försökspersonerna sitta i ett väntrum med en burk godis som de tydligt informerade om var avsedd för barn. Det visade sig att ju högre socialgrupp en person tillhörde desto större var sannolikheten att vederbörande tog godis från barnens burk. Andra experiment visade att sannolikheten att fuska i ett spel ökar ju högre socialgrupp man tillhör, att sannolikheten att ta emot mutor och även att ljuga för kunder ökar med högre social klass. Detta innebär givetvis inte att endast rika uppför sig illa, bara att sannolikheten för oetiskt uppförande ökar med tilltagande rikedom.


Den amerikanska drömmen går ut på att alla har en lika stor chans att lyckas och bli framgångsrika, att alla kan lyckas om de är dugliga. Och för att lyckas behöver man ibland sätta egenintresset före andras intresse.  Men inkomstklyftorna i USA har ökat ytterst kraftigt mellan dem i toppen och resten. De rikaste 20 procenten äger 90 procent av resurserna i USA. Den ekonomiska ojämlikheten är oerhörd och den amerikanska drömmen är ouppnåelig för de allra flesta.


Spelet är riggat. Utifrån mekanismen att ju rikare du är desto mer berättigad till din rikedom känner du dig och desto mer verkar du för ditt egenintresse så finns det ingen anledning att tro att inkomstklyftorna kommer att minska. Paul Piff tror att det blir värre.


Ekonomisk ojämlikhet, anser han, bör vi alla vara bekymrade över eftersom det leder till ett sämre samhälle med mindre tillit mellan människor, kortare livslängd, sämre hälsa och utbildningsnivå samtidigt som våld och elände ökar.

...................................................................................................................................................................

JR ©  Dagsdesigner ®



Skillnaderna i stressnivå  kan förutsägas utfrån vilken rang vi har socialt.


Kanske skulle man idag kunna säga att de beror på hur lottningen gick i det riggade monopolspelet?


Märkligt nog tycks över -och underordnade tro att deras framgång respektive misslyckande, hälsa och ohälsa, främst beror på deras egen duglig eller oduglighet. Men att spelet är riggat fäster de knappt någon uppmärksamhet vid.


Vi verkar idag tro att  var och en får vad den förtjänar, som en gång Egyptens faraoner och slavar  inbillade sig.


Faraonerna hade fördelar av denna tro, men varför skulle slavarna tro på tokigheterna? Och varför är det så svårt att se att spelet är riggat idag?