Essays

"Vad händer när vi ställer frågor vi inte får ställa?" undrar Navid.


En bra fråga.


Vi stör de troende.

Vi anses konstiga.


Vi skapar ångest.


Vi tar bort de förskönande omskrivningarna.


Vi skapar olust.


Vi visar genom att inte sjunga med i de aktuella psalmerna att vi är socialt inkompetenta.


Missanpassade

Potentiellt olydiga

Rättshaverister

Folkets fiender.


Att vi inte kommer att klättra inom pyramiderna



Bitterhet

Jens Ganman om Fredrik och en Julgran, att man inte får vara missnöjd.

Är inte just missnöje ett formulerande av en förbjuden känsla?


Hartmut Rosa talar om samhällelig acceleration och att få människor i sitt arbete får ägna sig åt det de trodde sig vara anställda för, det de upplever som meningsfullt, han talar om utbrändhet som ett resultat av samhällelig acceleration på teknikens och det sociala området.


Rosa drar en uppseendeväckande slutsats som har med upplevelsen av hastighet att göra: "föreställningen om "individuell och kollektiv autonomi, det vill säga självbestämmande över den egna livsformen som utgjorde ett grundläggande löfte och blev förhärskande under moderniteten bara kunde utvecklas i det "fönster" med medelhög hastighet i de sociala förändringarna som öppnades efter franska revolutionen och de därpå följande årtiondena. "innan dess var förändrinstakten för låg, nu i den senmoderna epoken är förändringstakten för hög.



"Idag tvingas även de som har bäst förutsättningar att hävda sig i den sociala konkurrensen om status och resurser att investera allt mer för att förbli komkurrensdugliga, medan vissa grupper tvärtom "inte ens börjat springa" aldrig ens ser en mening i att försöka hävda sig i den allt skarpare kampen om att delta och avancera på arbetsmarknaden och i samhället i stort."



Tunnelseende är en effekt av för hög fart. Och vid utbrändhet.


Och då ser man inte omgivningen, fokuset blir allt smalare ju fortare man färdas.


Det går inte ens att ställa frågor för det som är i periferin syns inte.



Milgram experimentet visade att ju mindre du ser och ju större distans där är till den som straffas desto lättare är det att straffa.




Pers fråga till Malcolm, "vad är du för och hur ska ett bra samhälle och bra ledare se ut, vilka egenskaper ska de ha?"


Låg stressnivå.


Sapolskys apor. Före och efter att mobbarna försvunnit. När det blev social demokrati = jämnare maktfördelning i gruppen sjönk stressnivåerna radikalt.


Sverige har gått igenom en historia från stor ojämlikhet på 1700 talet till stor jämlikhet som kulminerade kanske 1980 och sedan till snabbt ökande ojämlikhet och ökande stressnivåer och psykisk ohälsa. En ojämlikhet som rör tillbaka till 1800-tals nivåer.


Jag är för ett i hög grad ekonomiskt jämlikt samhälle och situationsfaktorer som gör att folk har låg stressnivå, hög egenmakt och trygghet. Och frihet.


Eliten, de duktigaste, kan främst belönas med anseende och respekt för sina prestationer, och endast i relativt ringa mån med ekonomiska fördelar. Då ägnar de sig nog åt sådant de är intresserade av. Och det bör i så hög grad som möjligt gälla alla.


AI och teknik kan under goda situationsfaktorer vara postitivt men under destruktiva kan AI bidra till ett helvete och extrem orättvisa i händerna på några få. Fåtalsvälde. Vad som sker nu.


Jag är för sociala experiment i liten skala för en hälsosam maktfördelning, egenmakt, medborgarlön, låg stressnivå = välbefinnande.


Kanske kan man testa i olika småstäder? Nationellt och internationellt? Som de grekiska öarna en gång provade olika system?


Höger vänster verkar vara förvirrade begrepp nu.


Men att samla mer makt hos några få än idag förefaller mig vansinnigt och risken är, för att tala med Harari, att människan nedgraderas och AI uppgraderas.


Till slut är människan i så fall passé, gjord till boskap, utrotad av sig själv.


Människan verkar nu mest vara till för ekonomin. Ekonomin kan vara en bra tjänare om den är tjänare men nu verkar den vara en dålig herre som de flesta tvingas böja sig förr.


På samma sätt kan vi bli medel för tekniken, som inte får ifrågasättas. Och sedan när vi inte ens är medel är det slut.


Det mest mänskliga är våra känslor och vårt medvetande. Som arbetskraft är snart läkare, politiker och alla vi andra utbytbara.



Makt och brist på egenmakt avgör din stressnivå.

Stressnivåer bland människor korrelerar med rangordning.

Ju högre rang/status/makt desto lägre stressnivå

Din sociala ställning avgör med hög sannolikhet hur stressad du är

Rik och frisk eller fattig och sjuk, typ.


Whitehallstudien

Sapolskys forskning på babianer och en märklig utveckling avseende elitens frånvaro.


Vänskap.

Stressnivån sjönk när eliten försvann och höll sig efter två årtionde fortfarande på låg nivå. Vilket talar för att jämlikhet är bäst för att de allra flesta ska må br i en grupp.


Sverige.- medelklassen krymper

Klyftan mellan fattig och rik har ökar i decennier.

Konsekvens = Skillnader i hälsa och stressnivå ökar med ökande klyftorna.

Sverige är det industriland där inkomstskillnaderna ökat mest under de senaste trettio åren. Det visariinternationell statistik från OECD, Världsbanken och EU.


Världens åtta rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkningen enligt Oxfam.



Leende lydnad = förljugenhet som nödvändighet.

Lydnad på arbetsplatser tycks vara en mycket vanlig stressreaktion liksom funktionell dumhet.


AF,      FK,           Universitet.       Anne Marie Pålsson



Kan man tala om demokrati eller är demokratur ett bättre ord?

Arbetsplatsdiktaturer där de anställda är rädda, stressade och omprogrammerar sig själva med värdegrunden för att passa in är givetvis inte demokratiska.



Vi lever i en förljugen värld där man måste låtsas spela med om man ska vara anställningsbar.

"Around one in five corporate bosses are psychopaths - a proportion similar to that among prisoners - according to a new study. Research conducted by forensic psychologist Nathan Brooks from Bond University found 21 per cent of 261 corporated professionals had clinically significant psychopathic traits."


Övre medelklassens psykopater kommer i affärsskola, arbetarklassens

i fängelse gissar en forskare.


Kulturikossan, Sharon Rider.

K E J S A R E N S     N YA     K L Ä D E R

OM NEW PUBLIC MANAGEMENT OC H  DE

SVEN KA UNIVERSITETENS

S Ö N D E R FA L L


Sharon Rider, professor i teoretisk filosofi, Uppsala Universitet skriver en saga där akademikern som vill göra något meningsfullt känner att hon måste pensionera sig som enda utväg.


"Och Kulturikossa tog fram en liten lapp med en liten vers, som en av Managment-

maniens skalder hade skrivit, som hon brukade läsa då och då: Samhället och staten, det stavas konkurrens, NPM:s tjafs är du skyldig att delta i, på tänkandets monument kan du lägga en krans eller ock skall du sjukskrivas och gå i terapi.


/" Men då slog det henne som en blixt från

klar himmel – människa, du kan gå i tidig pension!


/"Se där, sa hon sen till sig själv, jag visste väl att det fanns någon lösning! "


EFTER ”FÖRTJÄNST OCH SKICKLIGHET”?

EN KARRIÄR I KUNSKAPENS HÖGBORG

Daniel Rauhut


"I N S T I T U T I O N E N  Ä R   N AV E T

Som ny doktorand finns det tre saker som är centrala för att du ska få en akademisk

karriär: 1) stå alltid på god fot med din handledare. Det spelar inte någon som helst

roll hur stor skitstövel vederbörande är, hur mycket nyckfullhet och godtycke som

din handledare sprider omkring sig – din karriär bygger på att din handledare gillar

dig! Hur fel din handledare än har i en viss fråga, så kom ihåg att din handledare

alltid har rätt.

2) Se till att vara social och synas mycket i kafferummet. Odla alla

slags kontakter du kan på institutionen; undgå eller, än bättre, frys ut personer som

du märker ogillas av ”innegänget” på institutionen. Ju fler personer som gillar dig,

desto större är chanserna att du uppnår dina karriärdrömmar.


3) Att ha samma åsikter och värderingar som dina kollegor är viktigt. Se till att tycka precis som

alla andra och anamma det som anses vara politiskt korrekt på institutionen. Se även

till att inte tänka själv. Stick inte ut på något sätt. "




Töres Theorell och författaren Börje Ericksson berättar att

varje år sker ett stort antal mänskliga tragedier på grund av mobbning men de utreds

aldrig och tillför därmed inte kunskap.


"Om samhället ska hålla samman är det inte rimligt att det fortsätter som idag när de

som skapar skador och ohälsa allt för ofta blir belönade. De som skadas och blir

sjukskrivna tystas och tillåts inte tillföra kunskap




Att vara upplyst politruk



Politruker är i någon bemärkelse nästan alla. Jag med. Den upplyste politruken, som förvisso är en löneslav, (fria människor är så ovanliga att jag knappt träffat någon fri  människa i arbetsför ålder), har genomskådat organisationens retorik och följer sitt personliga samvete i hemlighet, i den mån det är möjligt, likt Oscar Schindler, den nazistiske partimedlemmen som efter någon form av omvändelse använde sin insiderposition och spelade med skenbart lojal för att göra så gott han kunde. Och han kunde göra en hel del. Han var modig och tog stora risker. Utan sitt sociala alibi som pålitlig nazist hade han inte kunnat göra så mycket. Det finns en del upplysta politruker på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och lite överallt, personer som på grund av gynnsamma sitauationsfaktorer och en förmåga att känna och tänka självständigt förmår vara något mer än bara kuggar i maskineriet.


 


Handlingsutrymmet begränsas av systemet vi ingår i. I vissa fall finns knappt något utrymme alls. I andra fall lämnar situationsfaktorerna oss utrymme att agera självständigt om vi inte dött själsligt under socialiseringsprocessen. Den upplyste politruken håller sig levande inombords men visar det inte för de auktoritetstroende när det medför onödiga risker och har genom bittra erfarenheter gett upp hoppet om att systemets representanter ska lyssna och skiljer sig på så vis från whistlelblowers vilka tror att deras berättigade kritik ska tas på allvar. Den som hoppar av och inte tjänar systemet slipper vara politruk, upplyst eller ej,  och kan vara friare om en försörjningskälla existerar. Möjligheterna att i smyg göra bra saker inifrån systemet försvinner. Men ibland är möjligheterna så små och lidandet så stort att det av självbevarelsedrift för den som kan gäller att hoppa av.



Att uttrycka kritik har tröttat mig. Resultatet var att försvarsmekanismerna förstärktes hos de tänkta mottagarna.


Arbetslivet har visat sig vara sådant att också jag tvingas vara tyst. Skrivandet är en terapi som hjälpte mig att klargöra mina tankar och känslor.


 


Meritokratin är omvänd, det är ofta människors sämsta egenskaper som belönas mest.


Se på världens ledare, de utgör kvalificerade bevis.


Den som inte behärskar nyspråket som krävs för att presentera försämringar som förbättringar kan inte komma ifråga för högre befattningar.




Man tycks kunna studera vilken rörelse som helst och se hur den med tiden blir något annat än vad grundarna en gång avsåg. Jag betvivlar till exempel att Jesus, om han återvänt, skulle kallat sig kristen och jublat över vad de kristna kyrkornas gjort i hans namn under 2000 år.


 


Marx hade inte försvarat galenskaperna och folkmorden hans ”följare” åstadkommit, och de ursprungliga liberalerna tror jag skulle ha varit förskräckta över nyliberalernas evangelium.


Systemvärldens maktutövare kväver anden och praktiken blir de ursprungliga intentionernas motsats.


Under sådana betingelser försöker vi leva den korta tid vi har, känna mening och kärlek, trots absurditeterna.


Smaka på ordet förtroendeläkare, vilken bouquet! Förtroende plus läkare, men ordens ursprungligen positiva konnotationer förvandlas till sin motsats. Förtroendet speglar inte relationen läkare patient utan relationen försäkringskassan - köpt läkare.


Björn Johnson, forskare vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning vid Malmö högskola, konstaterar i boken Kampen om sjukfrånvaron att i stort sett hela ökningen av sjukfrånvaron berodde på att sjukskrivningarna blev längre, inte för att det var fler människor som blev sjukskrivna, vilket påstods i media.  Istället för att handla om arbetsmiljö, underbemanning och stress utmålades sjukskrivna i debatten som fuskare av politiker, ledarskribenter och journalister. Men när politiker och media jämförde med andra jämförbara länder blundade de för det faktum att det INTE var ett större antal sjukskrivna i Sverige och att de andra länderna räknade bort de långtidssjukskrivna från sin statistik. Så kunde jakten bli legitimerad på falska grunder. Lögnerna fungerade.


En ovanlig miljardär


En ovanlig amerikansk miljardär, Nick Hanauer, säger att han ser högafflarna komma. En revolution är på väg, typ den franska 1789. Ojämlikhet på de nuvarande nivåerna har genom historien alltid slutat med revolution, varnar han sina med-miljardärer.


De lyssnar inte. Nick Hanauer konstaterar att medelklassen håller på att försvinna helt i USA, och att USA utvecklas från kapitalistiskt samhälle till någon form av nytt feodalsamhälle.



En egen åsikt?


 


En förutsättning för verklig demokrati är att människor representerar sig själv och uttrycker sin egen uppfattning. Men är vi styrda utifrån är det inte vår egen röst vi ger uttryck för. Solomon Asch, som för övrigt lär ha undervisat Milgram, har i sitt experiment (1951) visat att vi  påverkas av gruppen vi ingår i så att vi litar mer till gruppens åsikter än våra egna sinnens vittnesbörd. Speciellt när frågeställningarna är komplexa, men även när det rör mycket enkla fakta.


 


Andelen personer som håller fast vid sin egen varseblivning ökar om någon annan också ger uttryck för en avvikande uppfattning. Även när denna uppfattning också är oförenlig med fakta. Bara detta att det finns utrymme för olika uppfattningar stärker människor att våga lita på sina egna.


Avvikande uppfattningar är alltså nödvändiga för verklig demokrati.  Jag tror att verklig demokrati inte är möjlig om inte situationsfaktorerna är så gynnsamma att människor är trygga och har egenmakt.


Konformism och auktoritetstro har ju en sådan väldig påverkan på människors psyke därför att de är rädda. Det kan räcka att makthavarna hänger en man för att en hel befolkning ska lyda.



Meritokrati


Meritokrati'; ”av merit i analogi med aristokrati m.fl. ord, samhällsordning i vilken individer rangordnas och sociala belöningar (inkomst, status) fördelas efter förmåga och förtjänster, oftast värderade efter utbildningsmässiga meriter.” (NE).


Bertrand Russell skriver i Västerlandets filosofi att Leibniz var en av de främsta intelligenser som någonsin funnits men att han som människa inte var tilltalande. Sina bästa tankar undvek han att offentliggöra.”Vad han offentliggjorde var avsett att förskaffa honom gunst hos prinsar och prinsessor.” 


 


"Leibniz ville inte utmana sin tids mäktiga män och kvinnor. Den bland makthavare populäre Leibniz hade en offentlig lära men privat gömde han andra läror i skrivbordslådan, som han fruktade  skulle uppfattas som anstötliga av auktoriteterna. Det var den populäre Leibniz som uppställde läran att vår värld är den bästa av alla tänkbara världar (vartill F.H Bradley fogar den sarkastiska anmärkningen ”att allt i den är ett nödvändigt ont”) ; det var den Leibniz, som Voltaire karikerade såsom doktor Pangloss.”


 


För min del undrar jag hur vanligt det kan vara att stora begåvningar levererar till makten vad makten vill ha trots att de själva inte alls tror på teorierna? Som jag fattar saken fick prinsarna och prinsessorna en uppdaterad version av doktrinen att makten är av Guds nåde av geniet Leibniz, en teori som var så komplicerad att få kunde vederlägga den men desto fler kände sig dumma som intet begrepp. Vilket egentligen var klokt för kärnan var imaginär. Leibniz gav sin tids kejsare nya kläder. Jag tror att många av vår tids ekonomer fyller samma funktion, de rika ska vara rika så att smulorna ramlar ner på de fattiga. Även om få orkar vederlägga teorierna och en minoritet lyssna på vederläggningarna ser vi verkningarna, men dessa enorma orättvisor säger de troende, som doktor Pangloss, är något nödvändigt ont. Och egentligen är det onda inte ont utan bara nödvändigt.


Maktobalans


När en människa har enormt mycket makt och en annan ytterst liten, vad händer då med deras samvete i en konflikt? En liten inbillad oförrätt som den nästan helt maktlöse utsätter den nästan allsmäktige för stämplas som ett allvarligt brott. Den nästan allsmäktige känner sig djupt förorättad. Den nästan maktlöse blir rädd och känner motsvarande dåligt samvete för handlingar hon inte utfört.



Ekonomi

Människor är rädda 2015.  Samma bostad som 1980 kostade 15 000 konor kostar i Malmö idag 1,5 miljon kronor. Den kostade då drygt två månadslöner efter skatt, idag 60 månadslöner efter skatt.

Att behöva anstränga sig drygt 25 gånger mer för vad som för de flesta är deras livs största affär är väl inte ett uttryck för framgång för att människor fått det bättre?

Tvärtom tar denna fördyrning av boende hela livets reallöneökningar och mer än dessa i anspråk. Bruksvärdet är detsamma men man får anstränga sig 25 gånger mer för sitt livs största ekonomiska affär.

PÅ pappret kanske svenskarna och Sverige anses rikare för att samma bostäder blivit dyrare, men i verkligheten är bruksvärdet exakt detsamma.


(Om luften vi andas skulle betalas med månatlig hyra för "Syresrätt" eller månatlig avgift för "lufträtt" motsvarande hyres och bostadsrätt, och en luftmarknad skapas som exakt speglade bostadsmarknaden

ekonbomiskt, alla behöver ju bo och andas, skulle då inte BNP få en enorm ökning samtidigt som bruksvärdet av att andas är exakt detsamma? Sveriges ekonomi skulle väl då beskrivas som rikare och luftförmögenheter bildas och staten dra in vinstskatter men egentligen hade det inneburit att människor fick betala för något som hittills alltid varit gratis och det kan väl inte anses vara en förbättring utan är en radikal försämring).



Svenskar lär i allmänhet ha så dålig likviditet att hälften inte kan skaffa fram typ 20 000 kronor inom två veckor till en oförutsedd utgift. Hälften av Sveriges befolkning har större skulder än tillgångar. Hur kan vi då inbilla oss att invånarna i Sverige i allmänhet är rika? En gång var svenskarna trygga. Nu är de flesta otrygga. Varför uppfattar vi oss som en enhet? Ett fåtal har förvisso blivit enormt mycket rikare, liksom en global elit, men det betyder inte att det går bra för de flesta. Genomsnittet säger inget om fördelningen av rikedom. Denna falska självbild är kanske en kvarleva från 1950 -1980 då Sverige var ett mycket jämlikt land i internationell jämförelse. Svenskarna förlitade sig då på att staten skulle vara stor, stark och relativt rättvis. Att man, om man betalade sin skatt och gjorde sitt bästa, åtminstone skulle få en tillräcklig och trygg pension, och bli väl omhändertagen av välfärdsstaten om man blev sjuk eller arbetslös för att man ställt upp med god vilja när ork fanns.



Sverige hade redan 2006, tvärtemot den allmänna uppfattningen om att Sverige var ett jämlikt land, det högsta värdet på Gini-indexet bland de undersökta länderna avseende hur ojämlikt förmögenheterna är fördelade, enligt Luxemburg Wealth Study. Mer ojämlik förmögenhetsfördelning än USA! Det gamla Sverige med folkhems och välfärdstanken vid rodret fanns inte längre. Speciellt inte bland den politiska eliten, har inte gjort det på 30 år. Trots att rikedomen har ökat totalt har viljan att dela den laget om försvunnit. Det kan gå lysande för Sveriges ekonomi och samtidigt uselt för folket.



Tidlös moral, finns det?


Jag önskar att det finns en tidlös moral, att människan har en inre kompass som är oberoende av yttre maktförhållanden. Att det finns medfödd empati, även självkärlek, som hävdar sig gentemot andra krafter. Människor lär ha vissa ansiktsuttryck gemensamma med varandra oavsett var de kommer ifrån, oberoende av kultur. Jag vill tro att något sådant kan gälla empati också. Samtidigt är det uppenbart att vi i oerhörd utsträckning lyder det omgivande samhället och gruppen vi ingår i.


Vi avkrävs och visar en lojalitet mot makten som liknar Abrahams då han fick sin guds gillande genom att vara beredd att offra sin oskyldige son Isaac. Om en påhittad gud är god tycks spela mindre roll än om den är

mäktig.


Kanske för att människan skapat sina gudar efter sin egen

avbild istället för tvärtom.


Beredskapen att lyda påhittade gudar och makthavare verkar dessvärre också vara en tidlös moral, eller om man så vill, överlevnadsstrategi.


Ordet moral lär komma från latinet och betyda ”det som rör sederna”.


I Iran 1984 var troheten mot samhället sådan bland vissa av dess medborgare att de var beredda att jublande offra sina barn i vad de fått lära sig var ett heligt krig mot den lilla och stora satan, Irak och USA. Det var deras sätt kröka sig inför sitt samhälles legitima auktoriteters bud och därmed accepteras som goda sedesamma medborgare. En tjock iransk affärsman jag olagligt växlade pengar med i staden Kerman pekade mot fängelset vi passerade under en biljakt och sa med självförakt i rösten att ”där sitter de verkligt modiga människorna”. Själv hade han valt att samarbeta med regimen och ställa sina fabriker till förfogande för krigsansträngningen och därmed behålla pengar och position.


Hur gör man när man vill överleva och den moral man självutvecklat under sitt liv inte stämmer överens med makthavarnas,

tidens anda, det vill säga samhället man lever i ?


Han upplevde sig vara feg, men var på sitt sätt en upplyst politruk. Han ville

överleva, finnas till för sin familj, han var ingen hjälte. Ville inte. Hjältarna dog först. Ensam klarar en människa sig inte. Resurser och möjligheten till familjebildning, position och anseende  bestäms i hög grad av huruvida man har makthavarnas gillande. Amerikaner som inte ville utrota indianer, tyskar som inte ville utrota ”undermänniskor” och kannibaler som inte ville

mumsa på människokött ansågs som missanpassade i sin kontext. Den

som likt en kameleont ändrar sig med tidsandan överlever däremot

oftare, troligtvis utan dåligt samvete då samvetet styrs av makten

som det tjänar. Uttrycket ”hedra din far och din mor på det att

det må gå dig väl i fäderneslandet” tycks handla om att lyda de

samhälleliga ideal ens föräldrar internaliserat. Människor gör

väldiga ansträngningar för att få makthavarnas och gruppens gunst.

CV, järnkors och plastnycklar till himmelriket. Ett av den

”tidlösa moralens” tydligaste uttryck, tycks vara maktanpassning,

att ge makten vad den vill ha. De icke troende tvingas hyckla

eller tiga för att få en plats i samhället, som den Iranske

affärsmannen 1984. När de inre konflikterna är få, när natur och

kultur, tanke och känsla drar åt samma håll, mår man bäst. När man

tappat tron på maktens bud kan man försöka vara en upplyst

politruk, kanske skratta i lönndom åt absurd­teatern som serveras

dagligen, samtidigt finns sorgen över eländet som gör att man vill

gråta.

Den Iranske affärsmannen körde så att hönsen skräckslagna flög i

gränderna och revolutionsgardisterna tappade bort oss när gruset

blev till dammoln, men han kunde inte lika elegant skaka av sig

det gnagande självföraktet för att han samarbetade med regimen, sa

att han skulle köra hem och sova middag, att han var helt slut av

anspänningen. Det tyckte jag lät klokt. Görbart. Fly med familjen

från landet var en svårare sak han behövde fundera över. Kanske

lever han kvar där än? Kanske har hans barn blivit lagom

välanpassade vuxna medborgare som internaliserat aktuella seder på

det att det ska gå dem väl i fosterlandet.



Hälften av alla jobb kan ersättas av teknik före år 2034

År 1880 jobbade 80 människor av 100 i Sverige inom jordbruket.

Hundra år senare jobbade bara 5 av 100 i jordbruket men

producerade mer. År 1980 var det tydligt att när man satsade

kapital i en bransch, till exempel inom industrin, resulterade det

i allt högre produktivitet och allt färre antal anställda

människor. Nu beräknas ungefär hälften av alla jobb i USA kunna

ersättas av digital och automatiserad teknik redan år 2034 enligt

Oxfordforskarna Carl Frey och Michael Osborne. Det som är

teoretiskt möjligt tar givetvis längre tid i praktiken. Men

riktningen är tydlig.

I Sverige förmodas siffran vara något högre. Människan har inte en

chans mot maskinen vad gäller produktivitet och uppfattningen att

människans värde ska vara som arbetskraft gör alltfler människor

marginaliserade och att de känner sig och behandlas som

överflödiga.

Prekariatet växer, inte minst bland akademiker. Arbete definieras

som målinriktad handling men målen och meningen kan vara att leva,

älska, skapa och njuta. Det kan inte robotarna än så länge.

Vi kan inte tävla med maskinerna inom allt fler områden. Mänsklig

fysisk styrka har sedan länge i oerhört hög grad ersatts av

maskiner. Nu tar tekniken över en mängd intellektuella uppgifter.

21


Människans mål och arbetets mening är värt att fundera över.

Istället för att människan fåfängt tävlar med tekniken borde vi

ägna oss åt det mest mänskliga. I takt med att mänskligheten som i

egenskap av arbetskraft ersätts av ny teknik måste människorna få

del av teknikens frukter och få sitt existensberättigande på annat

vis.

Tydligen tror en del att politiker inte kan ersättas av robotar.

Men varför inte? Likaså kan tjänstemän, tandläkare, kirurger och

forskare ersättas, you name it.

De jobb som människor lär få behålla de närmsta tjugo åren antas

vara sådana som inbegriper originalitet, konstnärlighet, social

förmåga och omtanke om andra människor.

På vad ska människovärdet grundas?

Tekniken är en produkt av den samlade föregående mänsklighetens

utveckling, inte något som ett fåtal nu levande människor har

åstadkommit. Den är ett medel, inte ett mål. Men vad är målet?