Vad definierar oss?

Vad definierar oss?


Ytterst är det anpassningen till miljön, hur vi hanterar omständigheterna vi lever i.

De handlingar vi utför styrda av reptilhjärnan kan tyckas vara primitiva, något vi inte vill erkänna. Vi vill inte definiera oss som ormar bara för att vi kanske handlar med en orms list och svek ibland, för vi har även andra mer smickrande hjärnfunktioner som syns oss ädlare.


Men de senare funktionerna är inte alltid de starkaste och kommer vår reptilhjärna i konflikt med sofistikerad logik i en stressad situation är det för det mesta reptilhjärnan som bestämmer.


Utan den hade vi inte existerat. Och kanske är det inte vår djuriska sida som är den sämsta? Den är grunden vi står på, det är nog när vi förnekar den vi blir monster på riktigt, när vi är överciviliserade och tappar kontakten med vårt ursprung, oss själva.


Kanske måste vi erkänna de ursprungliga reaktionerna och behoven för att vi ska kunna vara harmoniska?


Lite grand som med förbjudna sexuella önskningar. Ju mer de motarbetas desto starkare blir de, men erkänner vi dem utan att försköna dem kan man ta dem för vad de är, en del av att vara ett människodjur, som finns där av en anledning.


Jag tror det är ödesdigert att skämmas för och dölja benägenheten till konformism och auktoritetstro, men desto mer anledning att öppet erkänna dessa starkt dominerande sociala krafter vilka ofta, troligtvis dagligen, styr våra handlingar, som varit och är avgörande för vår överlevnad, hur de påverkar oss, som en drog.


När verkningarna av konformism och auktoritetstro förnekas blir resultatet djävulskt.


I samhället tror jag att den vanligaste stressreaktionen är lydnad.


Och vad vi vanligtvis lyder är socialt legitima auktoriteter vilka vanligtvis är en produkt av konformism.

JR ©  Dagsdesigner ®