Att spela en roll

Att tvingas spela en roll för att göra karriär


– Personligen tyckte jag hela tiden att ni hade rätt i era argument, men det ingick i min roll att bekämpa er säger före detta mellanchef X till sina arbetskamrater.


Han har tidigare, under ett års tid, tillbakavisat deras argument och försökt att avskeda en av dem för att de påpekade att det individuella lönesystemet belönade de anställdas sämsta egenskaper vilket drabbade allmänheten som företaget utger sig för att tjäna.


X motarbetade sina underordnades kritik för att hålla sig väl med avdelningschefen Y vars närmsta man han var. Y blev dock avsatt då han spelade ut personalen mot varandra genom ett angivarsystem.


När söndra och härska kulturen riskerade att bli offentligt uppmärksammad och kanske drabba Vd:n själv offrades avdelningschef Y. Företaget får en del av sina inkomster genom offentlig upphandling. Allt ska mörkas, inget komma ut i media.


Strategin är att skulden placeras neråt men makten uppåt. Lägre chefer ska kunna offras för högre vid behov. Mellanchef X som varit för nära den gamla avdelningschefen förlorar sin position  när Y  sparkas.  Tjänsten som avdelningschef är vakant ett år i väntan på en ny. Då visar det sig att en avdelningschef egentligen inte behövs, arbetsuppgifterna är i stort sett obefintliga och personalen mår mycket bättre utan avdelningschef. Men av byråkratiska hiearkiska skäl måste en avdelningschef anställas.


Nu har X kommit på samma blygsamma nivå som kollegorna han tidigare försökte dominera men har inte längre något att vinna på att försvara det orättvisa lönesystemet. Han förklarar att i hans gamla roll ingick att vara lojal mot avdelningschefen och att tillsammans med Y och personalchefen bekämpa de personer som påpekade hur den individuella lönesättningens skapade konkurrerande, fega och destruktiva tjänstemän som skadade allmänheten.


– Jag spelade min roll och i den ingick att bekämpa er och era argument förklarar X. Jag personligen håller med er. Lönesystemet är destruktivt precis som ni sa, men det kunde jag inte erkänna, det var oförenligt med min roll.


Arbetskamraterna lyssnar, de vet att det inte går att göra karriär i företaget och samtidigt leva efter en personlig moral. eller sanningen. Det är företagets fastställda moral som gäller. Hur sjuk den än är. X skäms inte, förtrycket var hans chans att klättra. Det höll inte riktigt ända fram, men han får behålla sin chefslön, så pengar får han ut av sin lydnad och sin tid som förtryckare även framöver. Den gamla avdelningschefen som av en sjuksköterska inför personalen förmodades ha alla kriterier uppfyllda på psykopati, fick snart ett nytt chefsjobb. Så brukar det vara. Att vara psykopat främjar karriären.


Sjuksköterskan däremot anlitades inte mer, för hon var kritisk till ledningen. Nästan alla underordnade anställda mådde alarmerande dåligt visade det sig när deras blodfetter undersöktes. Förtryck sätter sig i kroppen och kan mätas med biologiska markörer, objektiva mått.


F.d mellanchef X berättar att när personalen var på provtagning, 50 personer, som visade hur alarmerande dåligt de mådde, var en tjänsteman från arbetsmiljöverket på inspektion på kontoret.


Han delade ut fem guldstjärnor för en arbetsmiljö i toppklass! Personalens mående var inget som arbetsmiljöverkets tjänsteman brydde sig om, däremot var han otroligt imponerad över att policypärmarna var i så oklanderligt skick. Floskler av alla de slag var i perfekt ordning.


Fem stjärnor fick vi! säger X och vet inte om han ska skratta eller gråta.



Uppföljning


Ett par år senare träffar jag X på nytt som påstår att ingen anställd längre vågar uttrycka eller ens känna ilska inom sig.





JR ©  Dagsdesigner ®